Två av tre unga vuxna som dricker så mycket att de regelbundet får minnesluckor har redan bestämt sig för att de vill ändra på det. Det tycker jag är mer slående än huvudresultatet. Vi utgår ofta från att en del av jobbet, när man ska nå personer med riskabla dryckesvanor, är att övertyga dem. Studien tyder på att det sällan stämmer. De flesta är redan där.

Det studien faktiskt testade: vem får hjälp av ett digitalt verktyg för alkoholvanor? Svaret blev enklare än väntat.

Vad de gjorde

Forskarna rekryterade 156 unga vuxna (18-30 år, 58 % kvinnor, 51 % studenter), alla med alkoholrelaterade minnesluckor bakom sig, och lottade dem slumpmässigt till antingen en digital intervention som heter Drinking Dashboard (n=74) eller en kontrollgrupp med skärmtid (n=82). Innan studien drog igång fick alla en fråga: tänker du dra ner på ditt drickande eller på dina alkoholproblem de närmaste 30 dagarna? Sedan följde teamet högintensivt drickande (8+ drinkar per tillfälle för kvinnor, 10+ för män) och minnesluckor vid 1 och 3 månader, med dagliga avstämningar första månaden. Frågan de ville besvara: går det att förutsäga vem som svarar på verktyget utifrån kön, studentstatus eller uppsatta mål?

Vad de fann

67 % satte ett förändringsmål vid start, oavsett vilken grupp de hamnade i.

Bland dem som satte mål delade sig resultaten tydligt:

  • De som använde Drinking Dashboard hade ungefär 40 % färre högintensiva tillfällen än de som satt mål i kontrollgruppen (incidenskvot 0,58, 95 % KI [0,35, 0,96]).
  • Minnesluckorna minskade inte signifikant (IRR 0,74, KI [0,37, 1,46]). Riktningen var rätt. Intervallet är för brett för att säga något säkert.

Bland dem som inte satte mål hände ingenting. Ingen mätbar effekt alls.

Kön och studentstatus spelade ingen roll för utfallet. Appen funkade likadant i alla undergrupper.

Vad det betyder

Motivationen är alltså en förutsättning, inte ett resultat. Drinking Dashboard förstärkte en avsikt som redan fanns där. Den skapade den inte.

Forskarna påpekar själva att målet kanske bara är en markör för motivation, inte den orsakande faktorn. De som satte mål var nog mer motiverade från början, och det var den drivkraften som avgjorde - inte själva handlingen att formulera ett mål. Det stämmer förmodligen. Men resultatet blir inte mindre användbart för det, bara omformulerat: demografi förutsäger nästan ingenting om vem som svarar på en digital intervention. Beredskap gör det.

Författarna sträcker sig längre än så och menar att motivation kan väga tyngre än statiska variabler inom digital hälsa överlag, inte bara alkohol. Rimligt. Beredskap går inte att läsa av ur en demografisk profil, och de flesta appar försöker inte ens.

En sak skaver: högintensivt drickande gick ner, men minnesluckorna hängde inte med. Kanske drog folk ner på sina tyngsta tillfällen totalt sett och ändå passerade tröskeln de kvällar de faktiskt drack. Tre månader är dessutom kort för beteendeförändring. Och urvalet var handplockat på historik av minnesluckor - alltså folk som redan låg i det tunga spannet. Till lättare drickare går resultaten inte att översätta rakt av.

Har du öppnat AlcoBalance har du med största sannolikhet redan satt målet. Det appen ger dig är en plats där avsikten kan landa i stunden. Du ser tempot dra iväg. Du ser din peak och när den vänder. Du hinner trappa ner medan du fortfarande styr kvällen.

Källa: Psychology of Addictive Behaviors, DOI